Det är en sån natt.
En sån natt då det känns som att man är ensam kvar.
När man bara vill sitta uppe och prata hela natten,
men det finns ingen att prata med.
När man vill kramas men inser att bara kudden finns bredvid.
Vad gör man då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar