31 dagar.

Om 31 dagar är tiden på Helliden över.
Eller ja, jag kanske kommer tillbaka i höst men det blir ju inte samma sak.
Hur det än blir så kommer alltid fina Helliden ha en stor plats i mitt hjärta.
De här två läsåren har varit de bästa i mitt liv, kan verkligen inte förstå att det redan är slut. Jag har lärt mig så mycket och träffat så himla fina människor, människor som jag verkligen inte vill ska försvinna ur mitt liv.

Samtidigt är det på ett sätt väldigt skönt att det snart är över. Att få börja om på ett nytt kapitel, upptäcka och lära mig nya saker. Det är det fina med livet, när något tar slut börjar något annat nytt och spännande.

Men på avslutningen, då ska jag gråta.
Oj, vad jag ska gråta.

Min fredag.

Grillning med folk som är mer än helt okej.

Gör du något på dagarna egentligen?

Har fixat ihop en tröja, himla duktigt av mig.
Så nu vet jag en pojke som kommer bli lite lyckligare.

Det är på nätterna saknaden är som störst.

De där som sätter guldkant på tillvaron.

Jag känner väldigt många fina människor, men det är bara några få som verkligen har en speciell plats i mitt hjärta. Så jag tillägnar den här söndagen till dessa tre personer.



Stina.
Hon är sådär en skollinjal längre än mig så jag måste titta upp på henne när vi pratar. Men det gör ingenting eftersom att jag tycker om henne så himla mycket.
Vi lyssnar på Internationalen och tycker det är jätteroligt, men ingen annan förstår. Det är vi som tittar på dåliga svenska kriminalfilmer på söndagarna, som sitter och kedjeröker på balkongen och pratar om att man borde sluta röka. Hon gör verkligen min vardag så mycket bättre. Jag vågar knappt tänka på hur min vardag kommer vara om 5 veckor då tiden på Helliden är över, himla tråkig och grå gissar jag på.




Emelie.
Åh, jag vet inte vart jag ska börja. Emelie är den personen som jag har känt längst av de jag fortfarande umgås med. Det är med henne man pratar om allt, precis allt. Jag vet att jag alltid kan ringa till henne när jag mår dåligt över något, då blir jag alltid på så himla bra humör igen. Vi är vänner för livet, det vet jag.


Tycker om er mest.
puss.

pirr i magen.

Ikväll är jag seg och orkar verkligen ingenting.
Jag sitter på mitt rum som verkligen behöver städas, men orken finns inte. Jag har kommit på mig själv med att sakna och tänka för mycket på hur allt var förr. Jag börjar känna mig gammal även fast jag inte ens är 21.

Just nu är jag bara arg och ledsen. arg arg arg. ledsen ledsen ledsen.
Jag känner mig så himla ensam.
Jag saknar att bli kramad så hårt det bara går, att känna det där pirret i magen så fort jag fick en puss på kinden, att ha himla kul nästan hela tiden.Ett sånt pirr som gör att man bara vill lyfta från marken, sånt pirr man får när man åker karusell - fast tio gånger mer.
Det finns så himla mycket jag vill säga, men jag kan inte sätta ord på någonting just nu.
Förlåt.